:(

Idag somnade min farmor in efter att ha kämpat i en och en halv vecka. Man visste ju att det var på gång men det gör inte att det känns nå lättare. Det som är bra är att hon inte behöver lida mer. Hon har haft det kämpigt under den här tiden med andningen och smärta. De senaste dagarna har hon fått massa morfin för att hon varit orolig och haft ont. Jag har inte varit där de senaste dagarna för hon har inte varit kontaktbar. Jag trodde inte heller att jag ville åka dit när hon somnat in men det kändes faktiskt bra att göra det. Vi var på Ekbacken och hade ätit när de ringde min pappa och berättat att hon somnat in. Pappa ville inte heller åka dit först men bestämde sig sen för att göra det. Jag skjutsade in mamma och pappa men hade inte bestämt mig om jag verkligen skulle följa med in. Jag har aldrig sett en död människa tidigare och trodde inte att jag skulle klara av att göra det men det kändes faktiskt bra när jag såg henne. Hon såg så fridfull ut. Gången innan jag såg henne hade hon svårt med andningen och var helt borta i ögonen. Nu fick jag en bättre sista bild av henne och det var skönt att se att hon inte behöver lida mer. R.I.P farmor <3
Det är sjukt ändå hur fort det kan gå. Man tänker inte på hur skört livet är. Jag träffade henne på midsommarafton och då var hon som vanligt. Det var sista gången jag pratade med henne. Eller ja, sista gången hon pratade med mig. Det hade man inte en aning om då utan trodde att man skulle få träffa henne snart igen.

Helgen har varit sådär. Fredagen var väldigt trevlig fram till sent på kvällen. På dagen var jag, Danne och Nevada ut till Joberg på power meet. Nevada tyckte att det var superkul att se allt folk, alla bilar och en massa hundar :) På dagen sen så kom Sandra och Riitta och hälsade på. Det var trevligt. Sen på kvällen lämnade vi Nevada hos hennes mormor å morfar så hon sov kvar där och vi åkte en sväng på power meet. Vi åkte runt lite och satt och kollade lite på bilarna. Var ganska lite bilar mot vad det brukar kunna vara. Sen åkte vi ut till hälla en sväng och gick och tittade. Sen stod vi på parkeringen och pratade och kollade ut mot motorvägen där det var lite kö. Helt plötsligt ser vi en motorcykel som gasar på för att sedan panikbromsa precis framför en bil men han låser däcken och kör rakt in i bilen. Han flög upp i luften och voltade flera gånger. Det var en helt sjuk smäll. Det hördes så tydligt. Han körde ihjäl sig. Ingen av oss var på humör att vara kvar efter det så vi åkte hem. Jag hade inte velat se det där. Det är svårt att bli av med bilden liksom.. Vi såg dagen efter sen på nätet att han inte hade klarat sig. Man förstod ju nästan det eftersom det var sån kraftig smäll. Han måste ha dött på en gång..
Sen var det spruta i fredags så man har varit trött och nere hela helgen. Visste ju att det bara var en tidsfråga med farmor, sen sett den där olyckan osv. Det är tur att jag har Nevada. Hon är verkligen ljuset i allt. Man kan inte vara ledsen eller arg när man får ett leende av henne eller en stor blöt puss ;)

Får se om man kan somna ikväll då. Har ont i huvudet men det fick en förklaring nu. Det blixtrar och dundrar utanför. Ska försöka gå å sova nu snart iaf. Är grymt trött av sprutan och har varit det hela dagen..

1 år!!

Oj, nu var det verkligen längesen jag skrev. Tiden går så fort. Idag blir världens finaste tjej 1 år! Kan inte fatta att det har gått så fort... Vi hade kalas i söndags och hon tyckte att det var jättekul med allt folk som var här och öppna presenter. Hon fick även äta pannkakstårta. Det mesta hamnade på golvet men det var ju kul att få äta med händerna. Hon fick massor av fina presenter. Kalaset var jättebra men tyvärr slutade det inte så roligt. Min farmor blev inlagd på sjukhuset ett par dagar tidigare pga en misstänkt stroke. Mitt under kalaset ringde pappas och det visade sig att farmor blivit mkt sämre. Det var så illa så de trodde inte att hon skulle leva så länge till så vi fick skicka hem alla gäster och skynda oss upp till sjukhuset. När vi kom dit hade hon fått hjärtflimmer en liten stund tidigare så hon hade fått byta avd. Där fick hon en syrgasmask som pumpade in syre i henne eftersom hon hade så dålig syresättning. Läget var ändå ganska stabilt. Nevada blev jätterädd för henne när hon låg med masken på. Vi var även dit en sväng igår och hälsade på och hon var ganska stabil då med. Hon kan inte kommunicera men man såg i ögonen att hon uppfattade det man sa. Hon nickade även ibland.. Måste vara jättejobbigt att inte kunna säga eller göra nåt. Så just nu kan man bara vänta och se. Hon har även diabetes så grundfysiken är inte den bästa. Vi kan bara hoppas att hon blir bättre snart.

Jag tar fortfarande blodprov varannan månad och sist jag var där låg trombocyterna på 409 och vita på 5,6. Tar Pegasys var tredje vecka ff och det verkar funka bra. Mår ganska bra faktiskt så det är skönt.. Jag tänker väldigt sällan på att jag är sjuk. Det blir mest märkbart när jag tar sprutan och blir trött av den. Reagerar väldigt olika från gång till gång. Sist var jag ett vrak men gången innan mådde jag ganska bra och kunde hitta på saker.

Nu ligger Nevada och ska vila en stund. Sen ska vi åka iväg och göra nåt kul eftersom det är hennes födelsedag. Hon älskar ju djur så det blir nog att åka och titta på djur nånstans eftersom det är så fint väder. Ska passa på att göra iordning allt nu medans hon vilar så vi kan åka sen. Vi ska träffa Mönki och Julie :)