Magsjuka

Hela familjen har lyckats bli magsjuka, blä! Det började med att Nevada blev sjuk i söndags och sen blev alla vi andra sjuka i tisdags. Mår fortfarande dåligt både jag och Danne men Nevada och Denver verkar lite piggare iaf. Det är så typiskt. Jag ringde min läkare förra veckan och sa att jag inte ville ta sprutan varannan vecka längre utan prova att gå tillbaka till var tredje istället. Så då ville hon att jag skulle jag komma in i början av veckan och ta blodprov innan för att se hur mina värden såg ut om det skulle funka att göra det. Nu har jag ju inte kunnat åka dit än eftersom jag är sjuk men jag hoppas att jag ska kunna åka dit på fredag iaf. Det hade varit bättre att kunna göra det i början på veckan eftersom jag tog min spruta i lördags, men men.. Ska bli spännande att se hur det ser ut iaf. Skulle egentligen inte gått dit förrän i slutet på februari men jag kan inte vänta så länge. Det funkar inte så bra för mig att ta den så ofta. Så jag hoppas verkligen att jag får tunna ut igen..

408

Fick mina provsvar förra veckan och trombocyterna låg på 408. Så de har ju gått ner ganska bra. Är ju ungefär där jag brukar ligga. Min läkare tyckte dock att jag skulle fortsätta ta varannan vecka i tre månader till och om det var lika då eller bättre så skulle jag få gå tillbaka till var tredje vecka med Pegasys. Känns ganska jobbigt att ta varannan vecka så länge men det är väl lika bra. Jag testade mina nya alvedon i helgen och det är väl lite för tidigt att säga om det funkade men jag har inte alls känt mig lika däckad. Så jag hoppas att det fortsätter så. Är ju trött på morgonen ff så det är tur att Danne kan gå upp med barnen. Mina andra värden såg bra ut. Kollade ju njurar, lever, sköldkörtel osv osv och allt såg bra ut. Så det känns ju skönt iaf.
Nu är Nevada på dagis. Hon tycker att det är jättekul att gå till dagis. Hon blir jätteglad varje morgon när vi kommer dit. Det känns bra, annars skulle jag inte ha henne där. Det är mycket för hennes skull för man märker att hon inte tycker att det är så kul att vara hemma med mig och Denver. Hon är ju van att vi åker och hittar på mycket saker men det är lite svårare när man har två som är så små. Så hon är på dagis 20 timmar i veckan och det känns som en lagom mjukstart. När jag börjar jobba nästa år blir det ju desto mer.
Nu måste jag skynda mig att baka klart mina lussebullar innan det är dags att hämta Nevada på dagis. Man hinner inte så jättemkt på de fem timmar hon är på dagis. Har varit och handlat idag. Sen ville Denver äta när vi kom hem och sen åt jag. Så har jag börjat baka nu och snart är det dags att hämta Nevada och då ska hon ha mellis och Denver äta samtidigt ;) Dagarna rullar på utan att man hinner så mkt annat.. ;)

Äntligen

Äntligen har jag lite tid att skriva här. Har verkligen gått i ett på sistonde. Har hänt mkt. Den 21 september kl 05.02 blev jag mamma till Denver!! :) Han var beräknad till den 20 sept så han var ganska punktlig ändå. Jag var ganska så inställd på att han skulle komma tidigare eftersom Nevada kom åtta dagar för tidigt. Så det kändes som jag gick över tiden med honom. Eftersom Danne jobbar i Sthlm så skulle han kanske inte hinna hem om förlossningen satte igång när han var på jobbet så han gick hem två veckor innan så vi skulle vara säkra på att han kunde vara med. Så han var hemma två veckor utan att det hände nåt men det var skönt eftersom han kunde hjälpa till med Nevada som vill springa överallt ;)
Jag var upp till specialistmödravården dagen han skulle komma. Har gått dit regelbundet under den här graviditeten också för tillväxtkontroll. De kollade så att allt såg bra ut och så fick jag en tid för igångsättning på förlossningen den 21 kl 08.00. Eftersom jag har den här sjukdomen så tyckte de att det kanske inte är så bra att gå över tiden. Det finns inget som säger att det skulle vara farligt men det är ju dumt att chansa. Jag behövde dock inte den igångsättningen för klockan två på natten vaknade jag av att jag hade värkar. Sen gick det undan. De kom ganska tätt på en gång så jag ringde förlossningen kvart över två och väckte Danne. Han ringde min mamma som skulle komma hit och vara barnvakt. Hon var nog här strax efter halv tre och då trodde jag knappt att vi skulle hinna in innan det var dags för jag hade redan börjat skaka och kunde knappt gå. Vi var inne på förlossningen klockan tre och två minuter över fem var han ute. Allt gick jättebra och jag hann inte få nån bedövning den här gången heller. Fick lite lustgas en liten stund men ville inte ha den heller efter en liten stund. Det var knappt nån lustgas heller men det är skönt att ha nåt att fokusera på. Han vägde 3380 gr och var 49 cm lång. Nu är han redan 2 månader och väger över fem kilo och är 57,5 cm lång. Han hoppade över stl 56 helt nästan. Han ligger precis på medel så jag tror att han kommer att växa om Nevada som fortfarande är ganska liten.
Har tänkt enda sen han föddes att jag ska blogga men det blir aldrig nån tid känns det som. Om en av dom sover så är oftast den andra vaken eller så matar man eller byter blöja eller fixar hemma med tvätt och annat som inte fixar sig självt.. Snart börjar han vakna bredvid mig och jag som känner att jag har mer att skriva. Får hoppas att han är nöjd ändå.

Var till min läkare i fredags på den årliga kontrollen. Har inte träffat min läkare förut utan bara pratat i telefon med henne. Tycker att hon har verkat jättebra i telefon och tycker det ännu mer efter att ha träffat henne. Hon var väldigt bra på att förklara saker och jag blev lite mer klok eller vad man ska säga. Jag berättade att jag fortfarande kan bli ganska däckad när jag tar Pegasys så nu har jag fått en starkare alvedon som är långtidsverkande och även hjälper snabbare tror jag. Hon sa även att jag ska ta maxdosen under helgen när jag tagit sprutan. Hon förklarade att interferonet gör så att man får feber för det är samma ämne som gör att man får feber och feber är ju kroppens sätt att bekämpa infektioner. Ska bli spännande och se om jag mår bättre. Har nästan aldrig tagit alvedon efter att jag tagit sprutan utan bara i samband med den. Om det hjälper kommer jag bli jätteglad och samtidigt känns det som att jag kanske skulle ha vetat det för tre år sen när jag började med dom.. Men men, jag hoppas bara att det funkar. Som sist efter förlossningen så har mina trombocyter gått upp lite så nu måste jag ta sprutan varannan vecka igen tills det stabiliserat sig. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog sist men hoppas att det ska kunna gå att ändra snart. Tog blodprov i fredags så jag får nog ett brev i veckan med resultatet. Hon tog prov på allt möjligt nu bla lever, sköldkörteln som man kan få problem med när man tar interferon en längre tid, njurar mm. Ska bli intressant att se provsvaren.

Vill också be om ursäkt till er som har mailat mig men inte fått nåt svar än. Ska verkligen försöka att lyckas med det också men hinner tyvärr inte idag. Ska se om lilleman vill äta snart annars måste jag gå och sova så jag orkar upp imorgon bitti när Nevada vaknar. Eller när Denver vaknar :) Jag hoppas att det håller i sig men det verkar som att Denver har börjat sova hela nätterna. Han har sovit till sju-åtta på morgonen från kvällen i två veckor nu så jag hoppas att det fortsätter. Imorse sov han till halv nio! :) Han har dock sovit ganska mycket på dagen i dag så risken är väl att han vaknar tidigt imorgon.. Ska lägga in lite bilder också innan jag signar ut..

Blir galen snart...

..på denna väntan!! Gaah!! Väntar även att telefonen ska ringa eftersom jag hade telefontid för en halvtimme sen! Men som vanligt verkar tiden stå stilla där.... Suck!!!

:(

Idag somnade min farmor in efter att ha kämpat i en och en halv vecka. Man visste ju att det var på gång men det gör inte att det känns nå lättare. Det som är bra är att hon inte behöver lida mer. Hon har haft det kämpigt under den här tiden med andningen och smärta. De senaste dagarna har hon fått massa morfin för att hon varit orolig och haft ont. Jag har inte varit där de senaste dagarna för hon har inte varit kontaktbar. Jag trodde inte heller att jag ville åka dit när hon somnat in men det kändes faktiskt bra att göra det. Vi var på Ekbacken och hade ätit när de ringde min pappa och berättat att hon somnat in. Pappa ville inte heller åka dit först men bestämde sig sen för att göra det. Jag skjutsade in mamma och pappa men hade inte bestämt mig om jag verkligen skulle följa med in. Jag har aldrig sett en död människa tidigare och trodde inte att jag skulle klara av att göra det men det kändes faktiskt bra när jag såg henne. Hon såg så fridfull ut. Gången innan jag såg henne hade hon svårt med andningen och var helt borta i ögonen. Nu fick jag en bättre sista bild av henne och det var skönt att se att hon inte behöver lida mer. R.I.P farmor <3
Det är sjukt ändå hur fort det kan gå. Man tänker inte på hur skört livet är. Jag träffade henne på midsommarafton och då var hon som vanligt. Det var sista gången jag pratade med henne. Eller ja, sista gången hon pratade med mig. Det hade man inte en aning om då utan trodde att man skulle få träffa henne snart igen.

Helgen har varit sådär. Fredagen var väldigt trevlig fram till sent på kvällen. På dagen var jag, Danne och Nevada ut till Joberg på power meet. Nevada tyckte att det var superkul att se allt folk, alla bilar och en massa hundar :) På dagen sen så kom Sandra och Riitta och hälsade på. Det var trevligt. Sen på kvällen lämnade vi Nevada hos hennes mormor å morfar så hon sov kvar där och vi åkte en sväng på power meet. Vi åkte runt lite och satt och kollade lite på bilarna. Var ganska lite bilar mot vad det brukar kunna vara. Sen åkte vi ut till hälla en sväng och gick och tittade. Sen stod vi på parkeringen och pratade och kollade ut mot motorvägen där det var lite kö. Helt plötsligt ser vi en motorcykel som gasar på för att sedan panikbromsa precis framför en bil men han låser däcken och kör rakt in i bilen. Han flög upp i luften och voltade flera gånger. Det var en helt sjuk smäll. Det hördes så tydligt. Han körde ihjäl sig. Ingen av oss var på humör att vara kvar efter det så vi åkte hem. Jag hade inte velat se det där. Det är svårt att bli av med bilden liksom.. Vi såg dagen efter sen på nätet att han inte hade klarat sig. Man förstod ju nästan det eftersom det var sån kraftig smäll. Han måste ha dött på en gång..
Sen var det spruta i fredags så man har varit trött och nere hela helgen. Visste ju att det bara var en tidsfråga med farmor, sen sett den där olyckan osv. Det är tur att jag har Nevada. Hon är verkligen ljuset i allt. Man kan inte vara ledsen eller arg när man får ett leende av henne eller en stor blöt puss ;)

Får se om man kan somna ikväll då. Har ont i huvudet men det fick en förklaring nu. Det blixtrar och dundrar utanför. Ska försöka gå å sova nu snart iaf. Är grymt trött av sprutan och har varit det hela dagen..